23
Dygden.
Dygden berömmen som guld; ren var och gedigen hon aldrig,
om hon i nöd, eller lust, ergar och skiftar sin färg.
Sällhetens Friare.
Sällheten älsken J alle, dock frågen J efter dess hemgift
hjertats förtjusande brud önsken J rik och förnäm.
Blygsamt rodnande ler hon åt er, och hviskar till sångmön:
”Kärlek, som friar till guld, viges vid sällheten ej.”
Godt Råd.
Blygsamt må du den vise till kamp utmana; med snillets
vapen han möter dig lugn; segrar du, blir han din vän.
Söker hos mängden du gunst och beröm, — tig, le och beundra,
när okunnige djerft lära dig allt hvad du vet.
Verldsföraktaren.
Hofvet du må, som Diogenes, fly; dock vältra din tunna
tyst i din ensliga park, ej på ett larmande torg.
Blygsam och stolt är den vise; med lugn uppskattar han pöbelns
hurrande bifallsrop, lika som konungars nåd.
Den sårade Vänskapen.
Kärlekens vrede försonar sig lätt; finkänslig och blygsam
sårad af misstrons dolk, vänskapen tiger och — dör.
Lärdom och Snille.
Lärdomen skatte vi högt, och hvem ej vördade snillet?
begges förenade flit kröner den rikaste skörd.
Ofta dock lärdomen glömde att så der han plöjde, och snillet
slösar förgäfves sin säd, utan att plöja sin jord.
