Hoppa till innehållet

Sida:Nordstjernan1848.djvu/44

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

32


— Verkligen! — svarade majoren och lade stark tonvigt på ordet.

— Det fägnar mig, — sade brukspatronen. Jag höll för ett ögonblick sedan på att bli rigtigt ond, emedan jag började misstänka, att hela din anekdot vore en dikt, hopsmidd för att göra spe af Konung Oscars vackra valspråk.

— Bevars! ― svarade majoren, — hvem skulle väl kunna understå sig något sådant? — Derpå tog han godnatt och sällskapet åtskiljdes.