44
Ögat rör sig — det splittrar sönder
Solens gyllene pilar.
Splinten flyger ikring och sårar
Hundra hjertan på samma gång!
Stjernlöst mörker gjuter en natt kring hjessan;
Stolthet tecknade anletsformen;
Fly den böjliga växtens vidja,
Rak i känslan af smidig styrka . . .
Fly, förlorade yngling,
Född att herrska hon kan ej älska,
Skynda, fly, eller blif en slaf!
Dock, hvi fruktar jag? Otämd fålen
Gnäggar, skrapar med snabba foten,
Öknens springare, stolt af glädje,
Vild i känslan af blod och värme;
Mod är skönhetens betsel;
Mod, och fålen sin nacke böjer!
Qvinnan älskar att lyda kraft!
Ha, du rodnar! Slå ut din purpur;
Rosenbusken är skön i blomning!
Ler du? Le, ty en ljuflig mildhet
Flyr med löjet ikring din fägring,
Solsken dämpadt bland rosor!
Ljufva, blicka som nu du blickar!
Nu är elden ur hjertats djup!
Kärlek, kärlek, bryt upp din guldmalm,
Smält den, smält den vid denna flamma!
Bränn förgängelsens slagg och blodets!
Snöhvitt flyter det ädla guldet;
Gjut dess glödande renhet,
Forma mystiska cirkeltecknet,
Andlighetens oändlighet!
