Sida:Nordstjernan 1859.djvu/79

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

En ensam röst.

Men tyst! Ifrån land
Ett ljud jag hör.
Ur vassen vid strand
En båt sig rör.
Ett menniskobarn!
Var tyst! Pass på!
Vårt glittrande garn
Vi lägga må!

Alla.

Hvar är han?
Der är han!
Framåt, framåt!
Men sakta!
Dig vakta
För blindt försåt!
På farlig stråt
Du styr din båt,
Och böljan är våt, —
Der hjelper ej gråt.
Men träffar du mig,
Pass på, pass på!
Då lockar jag dig
Dit ned i det blå.


Då glider en båt öfver flodens våg
Vid vattenandarnes dans,
Och Morni sitter mörk i sin håg
Och lyssnar i månens glans.

Han smyger så tyst, han smyger så lätt
Framåt på sin dunkla stig,