»Bidrag til en ordbog over jyske almuesmål» 1886 ff. Ett centralorgan äger den danska dialektforskningen sedan 1890 i tidskriften Dania, som använder ett af O. Jespersen uppgjordt alfabet. En stort anlagd språkkarta öfver hela området utges sedan 1898 af V. Bennike och M. Kristensen. Ändtligen förtjäna framhållas såsom särskildt värdefulla åtskilliga dialektmonografier från skilda håll af P. K. Thorsen. — Det land, där dialektforskning med största ifver och framgång bedrifvits och bedrifves, är dock Sverge, där detta studium har 150-åriga anor. Redan biskop E. Benzelius d. y. († 1743) lät insamla dialektord, och hans samling ligger till grund för Ihres »Dialectlexicon» af 1766. Ett för sin tid synnerligen utmärkt arbete är S. Hofs († 1756) »Dialectus vestrogotica» 1772. En synnerlig fart fingo dessa studier vid midten af 1800-talet genom C. Säves († 1876) impuls och nitiska föredömen (afhandlingar om Gottlands och Dalarnas språk). 1867 utgaf J. E. Rietz ett omfångsrikt dialektlexikon, och specialafhandlingarnas antal växte sedermera årligen. Från och med 1872 bildades bland den studerande ungdomen vid universiteten i Uppsala, Lund och Hälsingfors s. k. landsmålsföreningar för att systematiskt och uttömmande genomforska dialekterna. Ett betydligt framsteg i vetenskapligt framställningssätt — särskildt i fråga om ljudläran — röjer sig i den följande tidens rika litteratur, ur hvilken här blott må anföras Ad. Noreens redogörelser för Värmlands, Gottlands och Dalarnas språk (1877 ff.), A. F. Freudenthals och H. Vendells talrika monografier och ordböcker öfver de finländsk- och est-svenska målen samt O. F. Hultmans utmärkta jämförande behandling af »De öst-svenska dialekterna» (1894). Från
