hos sig, baron van Swieten, en stor älskare af gammal allvarlig kyrkomusik, furst Kinsky m. fl.
Beethoven kom till Wien i början af december 1792 och tog redan från början liflig del i musiklifvet. Han hade rekommendationsbref från grefve Waldstein, hvilken hade stort inflytande i alla de högre musikkretsarne i Wien och genom släktskap var förbunden med såväl Lobkowitz som Kinsky. Kurfursten af Köln var själf farbroder till den regerande kejsaren, och man var därför i de högre kretsarne ej obekant med Bonn och personerna i kurfurstens omgifning. Helt säkert hade man i Wien redan hört talas om Beethoven såsom en lofvande kompositör och pianovirtuos. Kom så därtill, att han var försedd med rekommendationsbref till Haydn och genast blef hans elev. Beethoven såg därför snart alla Wiens musikaliska salonger öppnade för sig. De närmaste tre åren upptogos dock mest med allvarliga kompositionsstudier.
Haydn gjorde helt säkert sitt bästa att af Beethoven dana en kompositör i den regelrätta stilen, och medvetet har han nog aldrig förbigått några fel vid rättandet af uppgifterna. Dock uppstod snart mellan läraren och eleven ett litet missförstånd, som ej blef lyckligt för undervisningens vidare bedrifvande. Beethoven hade visat sina af Haydn rättade uppgifter för en vän och musiker, Johan Schenk, och denne hade påpekat flere fel, som Haydn förbigått. Genast var Beethovens medfödda misstro framme, och snart var Schenk i all hemlighet biträdande musiklärare, hvilken för hvar gång eleven varit hos Haydn, efteråt genomsåg det rättade. Haydn for snart ånyo ut på resor,
