30
om, utan helt lugnt tänkte: De förstå ingenting af saken. Så mycket mera kunde jag vara lugn, när jag betänkte, huru människor höjdes till skyarne, som här bland förnuftigt folk betydde ingenting“. Musiktidningen blef också längre fram mildare stämd mot Beethoven. Men så mycket mera rasade man i andra tidningar. Det blef för hvarje år värre och värre. Beethoven gjorde sig likväl numera ingen möda att svara. Några vänner uppmanade honom en gång att genmäla en kritik, där man kallade honom “mogen för dårhuset“, men Beethoven skrattade blott och sade: “Roar det folk att säga och skrifva sådana saker om mig, så låt dem gärna det.“
III.
Beethoven befann sig på sitt ryktes middagshöjd i
Wien omkring år 1800. Han umgicks nästan uteslutande
i de högsta adliga kretsarne, beundrades och
tillbads af såväl herre som dam. Man må ej föreställa
sig Beethoven vid denna tid som den tillbakadragne,
för sin omgifning likgiltige misantropen, som man eljest
alltid vill föreställa sig honom. Ser man Beethovenbilder
från denna tid (t. ex. huset Brunswicks från
1803) märker man snarare den i höga kretsar
umgängesvane världsmannen med håret uppstruket, ögonen klara
och öppna, utan de tunga, nedhängande ögonbrynen,
