32
Du lider, du mitt dyrbaraste väsen — … Du lider, ack, hvar jag är, är du med mig — hvilket lif!!!! sådant!!!! utan dig …. Om jag betraktar mig i sammanhang med universum, hvad är jag — och hvad är han, som man kallar den störste — och dock — ligger däri det gudomliga hos människan — .. Jag må gråta, när jag tänker på, att du kanhända först på lördag får någon underrättelse från mig — hur mycket du än älskar mig — högre älskar jag dock dig — ack Gud, så fjärran! så nära! Är vår kärlek icke ett sant himmelsslott — och så fast som himmelens fäste?
Beethovens bref äro alltid varma och fulla af naturlig
känsla. Därför gifva de oss mer än allt annat en
bild af hans eget inre. Beethoven har skrifvit en
myckenhet bref, alla framsprungna ur ett verkligt
personlighetslif. Det yttre utseendet på hvarje bref ger alltid
vid handen, att de äro tillfälliga känsloutgjutelser.
Handstilen är slarfvig, ofta utan punktering, med en
mängd tillsatta tankstreck, frågetecken och utropstecken.
Tankesammanhanget är ofta löst, hänkastadt på papperet,
som allt är, i hast utan reflektion. Temperamentsfulla,
idérika, stämningsfriska äro de likväl, och därför visa
de kanske mer än allt annat, hur konstnären Beethoven
var som människa och personlighet. Beethoven klagar
ofta öfver, att han har svårt för att skrifva bref. “Ofta
gör jag upp svaret i hufvudet, men när jag skall
skrifva ned allt, kastar jag för det mesta bort pennan,
emedan jag icke är i stånd till att skrifva så, som
jag känner.“
