38
och tillägnade henne sedan cissmoll-sonaten. Han var, mycket ful, men ädel, finkänslig och bildad.
Detta yttrande är rätt egendomligt, men sannolikt har grefvinnan känt sig sårad öfver att så oförvålladt ha blifvit medelpunkten i en verklighetsroman.
IV.
I början af år 1798 hade franska republikens
direktorialstyrelse sändt general Bernadotte till Wien
i en diplomatisk beskickning. Den 5 februari inträffade
han i Vien. Det dröjde länge, innan uppdraget fick
framföras inför kejsaren, och Bernadotte fick stanna
i hufvudstaden ända in i april. Han hade god
tid att närmare lära känna Wien och dess personligheter.
Alltid musikaliskt intresserad hade han haft
sällskap med en fransk violinvirtuos Rudolf Kreutzer,
och tillsammans med denne besökte generalen Beethoven.
Bernadotte fann mästaren ovanligt politiskt intresserad
och särskildt hysande en entusiastisk beundran för
Napoleon. Nu uppmanade generalen honom att skrifva
en komposition till hjältens ära, och Beethoven blef
lifligt intresserad för idén. Emellertid for Bernadotte
snart från Wien, och Beethoven tog upp tanken först
längre fram.
