Sida:Norlind Beethoven 1907.djvu/50

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

48

böhmiska badorten Teplitz. Motsatserna mellan de stora männen synas dock varit för stora: Goethe fin, polerad hofman med aristokratiskt tänkesätt, Beethoven för sitt yttre rätt likgiltig, i sitt sätt ofta frånstötande, med demokratiska idéer. “Hofluften behagar Goethe för mycket, mer än det höfves en diktare“, yttrade också Beethoven. Goethe tyckes heller aldrig ha fattat Beethovens storhet. Då Mendelssohn tre år efter Beethovens död var gäst hos Goethe, sökte han intressera den gamla skalden för Beethovens kompositioner. Han skrifver härom hem (den 25 maj): “Med Beethoven var Goethe inte riktigt nöjd. Jag fäste mig icke därvid, utan spelade för honom första afdelningen af c-mollsymfonien. Detta väckte hans uppmärksamhet i hög grad. Han sade först, att det var storartadt, men att det icke anslog känslan utan endast framkallade undran och förvåning. Sedan satt han en stund tyst, men började ånyo smågräla på Beethoven och den föredragna kompositionen, om hvilken senare han slutligen yttrade: “Den är stor, mycket stor, men så rasande väldig, att den kan komma huset att ramla, och när alla dessa människor se’n spela den på en gång!”

Året 1812 fulländades två stora symfonier, den sjunde i a-dur (i maj månad) och den åttonde i f-dur (i oktober), bägge framstående arbeten, särskildt den förra, hvilken åtnjuter äran att vara den oftast spelta och populäraste af mästarens symfonier.

Året 1813 är ett historiskt händelserikt år. Den 21 Juni 1813 besegrade engelske generalen Wellington på spanska halfön vid Vittoria för första gången en fransk här.