timme för att i hufvudet utarbeta något. Dessa plötsliga småutflykter skedde alltid utan hänsyn till kyla eller värme, regn eller solsken. Därför kom han också hvarje höst tillbaka till hufvudstaden solbränd som en dagakarl. Då han befann sig i Wien brukade han städse, så snart han ätit middag, taga sig en promenad rundt hela staden flera gånger om. På eftermiddagen arbetade han aldrig, om kvällarne högst sällan. Icke ens med korrekturläsning ville han då bli besvärad, något som öfverhufvud alltid pinade honom. Då skref han hellre rent noter. För det mesta älskade han att i skymningen fantisera vid sin flygel eller också spela fiol eller viola. Bägge instrumenten måste därför alltid ligga färdiga på flygeln. Allra senast klockan 10 gick han till hvila.
Somrarne tillbragte han som vanligt på landet. Då svärmade han omkring hela dagen i ända, ibland om nätterna också i månsken, helst i skogar eller klipptrakter. Då han så där ströfvade omkring, fick han ofta idéer till sina tonskapelser eller också utarbetade han redan erhållna musikaliska tankar. Han hade därför vant sig vid att alltid bära skissböcker på sig för alt genast kunna teckna upp, hvad som kom honom i sinnet. Under sådant kringsträfvande glömde han, särskildt under de sista åren, då han var mera sluten för sig själf och lefde borta från yttervärlden, att vända hem, då måltidstimmen kom, till stor förtret för hushållerskan. Så fort han märkte, att tiden var öfverskriden, åt han i första bästa restauration utan att tänka på, att kanske där hemma särskildt inbjudna gäster sutto och väntade på honom och måltiden.
