akademier i hela Europa, däribland musikaliska-akademien i Stockholm 1822, man söker upp honom och vill gifva konserter med uteslutande hans kompositioner. Den 7 maj 1824 äger under väldig anslutning från hela Wien en konsert rum till mästarens ära. Ett dånande jubel utbryter vid konsertens slut. Beethoven står i orkestern med ryggen mot publiken allvarlig och tungsint utan att höra något bakom sig. En af sångerskorna vänder honom om, så att han åtminstone kan se den mängd af näsdukar och hattar, som svängas. Beethoven bugar sig stelt och kallt. Ännu ett jubel, hvar och en går till sitt för att aldrig få skåda Beethoven mera från konsertestraden.
I slutet af år 1826 har Beethovens magsjukdom öfvergått till vattusot. Den 18 december företages första operationen, den 8 och 28 januari samt 27 februari 1827 följa nya. För att ännu uppehålla lifskraften får han punschis i betydande mängder. Den 23 mars gör han sitt testamente, där han insätter brorssonen Karl till sin universalarfvinge. Hans barndoms vän Stefan Breuning och Schindler stå vid hans dödsläger. Den 24 förlorar han medvetandet och begynner fantisera, dagen efter är allt lugnt utan lifstecken. Den 26 på eftermiddagen utbryter ett häftigt oväder med hagel och åska. Vid första hemska åskknallen lyfter den döende sin knutna hand. Det var sista rörelsen, så begynte dödskampen — en kvart före sex var allt slut.
Det var en vacker vårdag den 29 mars 1827 med solsken och spirande lif, då Beethovens stoft fördes till sista hvilan. Hela Wien tänkte på den hädan-
