Hoppa till innehållet

Sida:Norlind Beethoven 1907.djvu/7

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
5

hans skicklighet att spela piano har nog aldrig varit stor. Han var en svag karaktär, tidigt hemfallen åt dryckenskapslasten, därför bragte han också tidigt sin familj i armod. År 1767 gifte han sig med en ung änka, Maria Magdalena Laym (född Kewerich). Första barnet, Ludvig, dog några dagar efter födelsen, andra barnet, som skulle bli den store mästaren, döptes den 17 december 1770 och fick likaledes namnet Ludvig. Dagen för födelsen är höljd i dunkel och kan vil aldrig noga fastställas. En af de senaste Beethovenforskarne (Kalischer) söker göra troligt, att födelsedagen varit den 15 december.

Namnet Beethoven har troligen uttalats “Bethåfen“. Wienarna lade ofta tonvikten på andra stafvelsen, såsom synes i dikter till tonsättarens ära. Holländska tillnamnet “van“ innebär ej något adelskap, om än Beethoven sedan i Wien gärna ville genom ändring af van till von ge sig sken af adelsman.

Det var tarfliga omständigheter, i hvilka vår Beethoven uppväxte. Fadern var slö och utan intresse för sin familjs bestånd. Genom oregelbundet lefnadssätt undergräfde han tidigt sin hälsa och ej minst sin sångröst, hvilken ju var det enda, som kunde ge honom någon inkomst. Modern var en stilla, lidande, varmhjärtad kvinna, som med saktmod bar hemmets ledsamheter. Ännu lefde likväl farfadern, och det var han, som mest fick bidraga till familjens underhåll. Den unge Ludvig såg också upp till den gamle som något stort och högt. Farfaderns minne var honom städse kärt. Han tänkte sig honom alltid som en ståtlig man i röd rock, stort hufvud och “tjocka ögon“.