Hoppa till innehållet

Sida:Norlind Jenny Lind 1919.djvu/174

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

vi taga i betraktande, att Barnum satt i gång en enastående reklam. Många av hyllningarna i New- York voro iscensatta av impressarien och som sådana från början mera tänkta som uppseendeväckande annonsering. Man har klandrat honom härför och gått så långt, att man givit honom skulden att ha ”iscensatt” även de andra hyllningarna, som kommo henne till del. I Europa förlöjligade man hela färden och påstod, att entusiasmen ej var äkta utan endast uppagiterad. Låt vara att åtskilligt i början var humbug. Den blev det dock ej i fortsättningen, ty amerikanarna funno snart hennes goda deltagande hjärta för allt och tjusades av hennes sång lika mycket, som man gjort det i gamla världen. Man ägde ej den kultiverade smaken i musikaliska ting, men Jenny Linds sånger voro så enkla och fattbara, att de ej krävde någon särskild förskolning att njutas.

Musikförhållandena i Förenta Staterna voro tämligen primitiva, men då som nu var Amerika de stora möjligheternas land. Man njöt så mycket fördomsfriare och elementärare, och Jenny Linds resa genom landet blev gryningen till en ny dag för musikkulturen. Man började ana den verkligt stora konsten och känna en önskan att företaga något för organiserandet av musikuppodlingen. Jenny Linds stora framgångar drogo med sig en svärm av andra utövande konstnärer, vilka alla ville pröva sin lycka. Amerika blev på så sätt förtroget med den högre konsten, och sambandet mellan gamla och nya världen i musikhänseende blev större. Många av dessa konstnärer, som konserterade i Amerika, funno sig så till freds, att de stannade där och upptogo uppgiften att odla smaken å en särskild plats. Ett musikliv av högre

170