över Hamburg, Bremen, Hannover till Amsterdam, Leyden, Utrecht, Haag, Haarlem, Dortrecht och Friesland. Många välgörenhetskonserter gåvos, vilka stannade i tacksamt minne i Holland. Från denna resa omtalas särskilt det härliga föredraget av Chopins mazurkor (se härom s. 142), vilka hon fr. o. m. detta år upptog på sina program.
Huru bestormad med besök hon ännu var, kan tjäna som exempel, att hennes kamrat från Paris den nu världsberömda svenska sångerskan Henriette Nissen-Saloman blev av hotellportvakten avvisad, ”emedan hennes namn icke fanns på listan över de personer, som Mad. Lind-G. ville mottaga”. Fru Nissen-S. fick ej träffa henne, men ett motbesök av fru Lind-G. ställde allt till rätta igen.
I slutet av maj medverkade hon vid nederrhenska musikfesten i Düsseldorf, där Ferd. Hiller dirigerade. Sven Dorph har meddelat[1] en livfull skildring av Mozartbiografen Otto Jahn över denna fest. Vi anföra här en annan förtjust konstnärs omdöme, nämligen den berömde norske romanskompositören Halfdan Kjerulfs: ”Musikfesten är nu förbi, och jag har hört Jenny Lind ett par gånger dagligen i 5 dagar. Jag har till fullo kunnat betrakta hennes person och upptog i mig hennes underbara sång. Hufvudintrycket är det allra bästa. Det var ingen besvikelse för mig. Jag visste ju, att hon redan var gammal;[2] men jag fann henne likväl mycket yngre, än jag hade kunnat vänta. Det första intrycket af hennes person var litet nedslående, liksom å andra sidan det första intrycket af hennes sång var alltför öfverväldigande. Jag måste dölja mitt ansikte, ty
