Av konserter sedan kunna slutligen nämnas: 1871 vid en konsert af fru Clara Schumann i London, 1873 i Northumberland House i London, 1877 å en konsert för turkiska emigranter, i maj 1880 vid en hovkonsert i Windsor till förmån för Albertinstitutet och så till sist d. 23 juli 1883 till förmån för järnvägstjänstemännens understödsfond.
Ännu 1886 stod en notis i tidningen, att hon ämnade åter en gång medverka, men det var väl mera ett skämt. Dannström uttalar följande anmärkning: ”Man har, måhända ej oriktigt, anmärkt det Jenny Lind begick en oförsiktighet, då hon, till åren kommen, som solist medverkade vid konserter och musikfester, helst hennes röst redan då betydligt aftagit och ej som förr ägde sitt stora herravälde öfver densamma.”
Det var hennes stora beredvillighet att hjälpa, var hon någonsin kunde, som drev henne att uppträda, så länge hon ännu kunna tänkas hjälpa fram en sak med att sjunga.
Hon fann en kär verksamhet i att undervisa sopranerna i en av hennes man grundad Bachkör 1876—1883. Hur gärna hon gjorde detta framgår av ett brev till Josephson (det sista) av den 14 aug. 1877. Josephson hade i 'Tidning för teater och musik’ 1876 skrivit en biografi av henne och tillsänt henne den. Hon tackar därför och meddelar honom om sitt hem och sin verksamhet: ”Alltsedan jag genomläst den intressanta uppsatsen af min konstnärsbana, hvilken du varit god nog att nedskrifva, och hvilken du hade godheten att sända mig i höstas, har min själ varit särdeles uppvärmd och rörd öfver andan i hela din berättelse, och 'tacksamhet’ har varit den mest rådan-
210