8. JENNY LIND SOM KONSTNÄRSPERSONLIGHET.
I inledningen till denna bok betonades, att Jenny
Lind var danad för den tid, under vilken hon verkade.
De konstideal, som besjälade denna, voro även
hennes. Hennes konstnärspersonlighet passade in i
den tidsmiljön, under vilken hon utvecklade hela sin
begåvnings alla särdrag och egenheter. Bedömd ur
en annan tids åskådning och konstuppfattning, blir
bilden av henne ej den rätta. Om det är aldrig så
riktigt, att hon var en av alla tiders största
sångerskor, kan hon dock rätt förstås endast ur den tid,
under vilken hennes stora verksamhet inföll.
Må vi först söka negativt begrunda detta. De kompositörer, vilka varit den föregående tidsålderns ideal, och i vilka dess konståskådning fick sitt rätta uttryck, voro i främsta rummet Gluck och Spontini. Vi veta, att Jenny Lind sjöng i Glucks Armida samt i Spontinis Vestalen och Ferdinand Cortez. Hennes uppfattning var här så gott som alltid omstridd. En svensk beundrare av Gluck (och även av Spontini) har utförligt yttrat sig om hennes tolkning av denna tidsålders konst, och vi vilja här anföra ett litet utdrag: ”För den stora stilen, d. v. s. Gluckska sko-
