1839 års nya roller voro så mycket större. Hit höra i första rummet Alice i Robert (i sin helhet fg. d. 10 maj), Julia i Vestalen och Constance i Vattendragaren. 1840 års nya roller blevo Donna Anna, Lucie samt 1841 års Alaide i Den okända och Norma.
Under loppet av några år hade hon fått sig anförtrott de allra främsta och svåraste rollerna och visat sig till fullo behärska såväl Meyerbeers som Donizettis och Bellinis stil, just då dessa mästare höllo på att tränga igenom på den svenska scenen. Ja, man kan t. o. m. säga, att det till stor del var hennes förtjänst, att de så fort blevo förstådda av den svenska publiken.
Hon hade även vunnit en allt fastare plats vid K. teatern. 1839 höjdes hennes lön till 900 rdr och i dec. 1840 erbjöds henne 2,600 rdr med rättighet att under sommarmånaderna få fritid ”att idka studier i utlandet”. Om hon ej mottog dessa gynnsamma löneförmåner, berodde det just på dessa studier i utlandet, vilka länge hägrat för hennes sinne.
Hon hade vid denna tid utbytt sitt hem hos modern mot Lindblads. Det hade visat sig efter hand vara alldeles omöjligt för henne att längre uthärda hos modern, och hon begav sig därför i nov. 1839 bort och bönföll om ett hem hos Lindblad. Hon hade således funnit, att hon hos honom bäst kunde få ett verkligt hem, där hon kunde bli förstådd.
Vi ha förut nämnt, att Lindblad bildade medelpunkten i en liten krets i Stockholm, där romansen särskilt dyrkades. Lindblad stod Uppsalakretsen nära med Geijer som medelpunkt. Diktkonst och tonkonst i deras nära förbindelse med varandra stod särskilt högt hos dem, och Almquist hade i Lindblad
30
