lotti. En ovanlig präktig barytonstämma ägde han och behärskade den italienska koloratursången som få. Skulptören Byström fann honom i Carrara och uppmanade honom att följa sig till Sverige, där han skulle få bo hos honom. 1837 kom han till Stockholm och debuterade som Figaro i Figaros bröllop 1838. Han anställdes sedan vid K. teatern 1839 och stannade där till 1844. Han sjöng i de flesta operorna, där även Jenny Lind uppträdde, och synes ha rönt ett mäktigt inflytande av hennes personlighet. Även hon synes ha klart fattat hans begåvning och verkade målmedvetet för honom. Det tycks vara han, som först nämnt Garcia, såsom den där ägde största anseendet som sånglärare. Huruvida Garcia eljest var känd i Sverige vid denna tid, är ovisst. Belletti hade ej själv åtnjutit Garcias undervisning (såsom av några J. Lind-biografer uppgivits), men han hade de bästa meddelanden från Paris, något som gjorde honom särskilt lämpad att tillhandagå med upplysningar åt Jenny Lind, som just vid 40-talets början ständigt umgicks med tanken att söka utbilda sig i utlandet. Bellettis råd blev också följt, och Jenny begav sig i juli 1841 i sällskap med sin vän till Paris.
Därmed var den första perioden i Jenny Linds liv gången till ända. Hon hade nått upp till den högsta platsen vid den svenska scenen, mottagit de största hedersbevis man kunnat visa en svensk sångerska. Hon hade 1840 blivit hovsångerska och s. å. utnämnts till ledamot av Musikaliska akademien, hon var erkänd av alla landets främsta män och ensågs som sin samtids yppersta i Sverige verkande sångerska. Därjämte var hennes dramatiska förmåga
38
