sin ängslan. I en salong, där hon strax med en kort sång skulle visa hela sin förmåga, gick det ej så lätt. På så sätt kan misslyckandet i Paris lätt förklaras. Kom så härtill, att hon allt från början haft ett något ojämnt sångregister. Vissa toner voro mera beslöjade än andra, och en van sånglärare kunde alltid höra denna ojämnhet i rösten. När hon var trött eller sjungit mycket, framträdde denna svaghet allra mest. Nu före sin pariserresa blivit mycket anlitad av K. teatern och därjämte nödgats konsertera på flera ställen för att få medel till resan. Den långa färden hade tröttat henne och så fanns till sist — ingen röst mer kvar. Emellertid tycks det ej ha varit så farligt med den förlorade rösten, ty ej långt efter det olyckliga besöket hos Garcia höra vi henne öva sig, trots lärarens förbud mot ansträngning av rösten. Den 15 aug. skrev hon till sin vän Louise Johanson, att hon övade sig med skalor tre, fyra timmar om dagen utan lärare. Hon uppger som skäl härför, att hon ej ville taga några lektioner, ”förrän herr Berg lämnat Paris”.
Fanny Persiani.
Efter A. M. Lacauchie, Suite de la Galerie des artistes dramatiques.
(Musikhist. Museet.)
Hennes svenske sånglärare, Isak Berg, tycks således även ha varit i staden, och då Garcia ej god-