både förvåning och beundran, allra helst det tydligt visade sig, att sångerskan förstod att använda dessa konstmedel endast i stilfullt, harmoniskt förhållande till frasens själsliga innehåll.”[1][2]
Av de nya roller hon under säsongen upptog, kan i främsta rummet nämnas Amina i Sömngångerskan 1 mars 1843. Denna roll skulle sedan bli en av hennes allra främsta, där hennes uppfattning allmänt vann erkännande. Detta parti var ej blott som skapat för hennes röst utan även för hela hennes temperament. Vi skola i ett senare kapitel återkomma till Jenny Linds Aminatolkning. En annan ny roll, vilken även den skulle göra henne särskilt namnkunnig, var Valentins i Hugenotterna. Bland de andra nya kunna slutligen nämnas: Amazilis i Spontinis Ferdinand Cortez, Grevinnan i Mozarts Figaros bröllop, Minette i La gazza ladra.
I Jenny Linds hemförhållanden hade föga förändring inträtt. Hon bodde vid sin återkomst hos Lindblads och var skild från föräldrarna. För att bereda dem någon ro och sig själv lugn, gav hon dem ett hem på landet. Själv måste hon då ställa sig under förmyndare, och hon vann en sådan i hovrättsrådet Henrik Mattias Munthe, en man med stort intresse för musik och en varm vän av hennes konst, villig till de största uppoffringar för hennes skull. Föga anade han väl, vilka stora krav, som skulle ställas på honom längre fram, då hennes givmildhet ökades
- ↑ 1) HR I, 148 f.
- ↑ I. Dannström hörde till de lycklige, som voro hennes motspelare å kungl. scenen kort efter hennes återkomst till Stockholm. I sina Minnesanteckningar har han utförligt skildrat sina intryck av J. L:s sång och spel.
60
