gammal. Boken kunde lika gärna ha varit faderns övningsbok för Sweelinck, ty nästan alla kompositionerna äro av Amsterdammästarens samtida, lärare och lärjungar: Bird, Bull, Sibern, Philippi, Scheidemann och Scheidt m. fl. Fadern har tydligtvis varit mån om, att sonen skulle få en solid uppfostran i gammal anda. För en blivande orgelspelare var boken helt visst en i allo lärorik skola. I hovkapellet omtalas Gustav I först 1648, ehuru han helt visst redan dessförinnan haft anställning, då möjligen som discantist.
.jpg)
Gustav Dübens handskrift [tabulaturskrift].
Fr. o. m. 1651 omnämnes han som andra namnet i hovräkenskaperna
(J. H. Tauscher första). Efter faderns död 1662
blev han sedan den 12 febr. 1663 hovkapellmästare.
I den ansökan han inlämnat för erhållande av platsen
nämner han, att han “försökt sig uti främmande
land på åtskilliga orter. När denna resa företagits,
känna vi ej, men sannolikt har resan ägt rum under
de fösta åren av Karl Gustavs regering (mellan
1655 och 1658). Då han som kapellmästare stod
i särskilt livlig förbindelse med Hamburg och Lübeck,
torde framför allt dessa städer ha besökts. Även är
ej uteslutet, att han besökt Paris. Av hans första
kompositioner kunna nämnas en allemande, en cou-
