98
allvarliga vokala kyrkostilen. Under hela Gustav Dübens tid är det även denna sida som mest kultiveras. För den glada dansen fanns endast ringa intresse och ännu färre kompositörer. Baletten och teatern låg även nere under hela denna period. Jan Baptist von Fornenburghs holländska teatersällskap gav teaterstycken 1666—74 dock utan att något speciellt musikaliskt intresse framträder. Tvenne tyska sällskap, som 1684 och 1690 besökte huvudstaden, synas ha haft ännu mindre betydelse för det svenska musiklivet.
Av större vikt blev ett litet försök att skapa en självständig svensk teater. I Uppsala grundades 1682 bland studenterna ett litet skådespelarsällskap under professorerna Olof Rudbecks och Lagerlöfs ledning. Efter att i 4 år ha spelat i Uppsala, flyttade sällskapet 1686 över till Stockholm, där Bollhuset eller Lejonkulan blev öppnat för dess räkning. Genom en del handskrifter, som ännu äro i behåll, känna vi närmare till de skådespel, dessa studenter bragte till utförande.
De äldsta styckena äro Disa och Orpheus, skrivna av Celsius år 1687. I det förra intager musiken en mera underordnad ställning. Orpheus har emellertid i musikaliskt hänseende stor betydelse, enär det rönt stark påverkan av den italienska operan. Någon fullständigt genomförd musikalisk recitation förefinnes visserligen ej, dock är införandet av arieartade sånger av genomgående musikalisk-dramatisk art. I synnerhet i andra akten framträder detta rent operamässiga. Den ena handskriften antyder med notlinjer två sånger: i första öppningen, tredje inträdet Orpheus’ sång “Vad har för grymt och omilt öde“; i fjärde öppningen, första inträdet
