Hoppa till innehållet

Sida:Norlind Svensk musikhistoria 1918.djvu/111

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

102

fried Buchholtz) som hjälp i skötseln av hovkapellet. Som kompositör för hovet verkade han dock fortfarande. 1719 upphöjdes han i friherrligt stånd; 1721 blev han hovmarskalk. Ända till 1726 nämnes han som hovkapellmästare men med två vice kapellmästare under sig. Först med året 1727 ersattes han definitivt av kammarherren Carl Franc, vilken då fick “inseendet och direktionen över musiken“. Andreas Düben dog 1738 och begrovs i Jakobs kyrka.

Av Andreas Dübens kompositioner äro naturligtvis de för kungliga personer talrikast. Bland de konungen tillägnade äro följande nyårsönskningar: “Leve väl i långa tider“, till nyårsdagen 1704; “Nu bör oss prisa Gud för det framledna år“, vid nyårsdagen 1710; “Av underdånig nit“; “Und alles Volk sprach: Glück dem König Carolo“. Andra sånger till konungen äro: “Svea riket näpelig har sett“; “Vi önskom vår monark“. Prinsessan Ulrika Eleonora tillägnade äro: “Alla med en mund och röst“, till hennes födelsedag den 23 jan. 1714; “Princess vars nåd är utan like“. Till hertiginnan av Holsteins födelsedag skrev Andreas Düben arian “Högsta himmel vi dig sjunga“. Till kommissarie Springers bröllop komponerade han “Dialogus inter sponsum et sponsam“. Vid m:lle Rotliebs begravning skrev han arian “Ack herre, hör min bön“. För Bengt Rosenhane författade han slutligen arian “Was hilft es, dass man sich“. Ännu ett antal av 12 solosånger av Andreas Düben för obestämt ändamål finnes i behåll.

Att kapellet sjönk ned i kapacitet under 1700- talets tvenne första årtionden kan ej ensamt tillskrivas konung Karls bristande intresse, tvärtom synes konungen i början ha visat ett ovanligt intresse för sitt kapell. Härför talar ej blott stadgarna för