7. Musiken vid kyrka och skola under stormaktstiden.
Den kyrkliga musiken under stormaktstiden tillfördes nya livskraftiga element genom den världsliga konstmusiken. Det mest utmärkande för svenska statskyrkan var dess uniformitetssträvanden. Likhet i kyrkobruk, ceremonier och kyrkosång blev tidens lösen. Denna likformighet skulle ej blott sträcka sig till de svenska kyrkorna. Vid riksdagen i Nyköping 1640 inlades förslag om, att ceremonierna vid tyska församlingarna i Sverige skulle inrättas efter samma mönster som statskyrkan. Den tyska kyrkans i Stockholm “Kirchengesetz und Ordnung“ av 1687 var en ordagrann översättning av 1686 års allmänna kyrkolag. Även samma kyrkas sångbok reviderades efter mönster av den svenska. I liturgiskt hänseende stod man fast vid 1614 års kyrkoordning. Den nya kyrkoordningen av 1693 blev mera en stadfästelse av den gamla än något verkligt nytt.
Under tidernas lopp hade de gamla antifonerna försvunnit och helt ersatts av psalmer. Latinska språket hade till största delen fått vika för det svenska. I striden mellan de gamla medeltida och de nya reformatoriska formerna
