sysslan till allmän belåtenhet, ej minst Olof Rudbecks.
Det viktigaste arbetet Vallerius hade att utföra var redigeringen av koralpsalmboken av 1697, ett arbete som skedde i samråd med Olof Rudbeck. Vi ha redan i det föregående yttrat oss om denna. Arbetet tog 4 år i anspråk och vittnar fördelaktigt om hans praktiska förmåga som musiker.
För musikövningarna sörjde Vallerius bl. a. genom att tvenne gånger i veckan anordna “concerter“ hemma hos sig. Det meddelas även, att dessa varit flitigt besökta och allmänt omtyckta.
Ännu en professor verkade för musiken i staden: Johan Arndt Bellman, vilken började sin bana som sångare i hovkapellet och 1678 blev student i Uppsala. Han fick här förtjäna sitt bröd som musiklärare hos en del familjer bl. a. hos professor Sam. Skunk. 1698 företog han en studieresa till utlandet och utnämndes 1699 till professor i romersk vältalighet och poesi. 1709 avled han endast 45 år gammal.
Både Rudbeck, Vallerius och Bellman arbetade även för musikens vetenskapliga studium och flera dissertationer försvarades under denna tid i Uppsala. Sådana avhandlingar äro bl. a.: Har. Vallerius Diss. physico-musica de sono (preses And. Norcopensis) 1674; Nath. Rydelius’ Diss. physico-musica de modis (preses Har. Vallerius) 1686; Ol. Rhezelius’ Diss. musica de tactu (pres. H. Vallerius) 1698: Georg Vallerius’ Diss. de antiqua et medii ævi musica (pres. Joh. A. Bellman) 1706; Sven Gestrinius’ Diss. de musica hebreorwm antiqua (pres. Dan. Lundius) 1707; E. Burmans Diss. de proportione harmonica pars I (pres. Petrus Elvius) 1715; pars II (pres. Joh.
