Hoppa till innehållet

Sida:Norlind Svensk musikhistoria 1918.djvu/139

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

130

en odling av det angenäma vid sidan om det nyttiga utan framför allt en samverkan mellan båda, konst och vetenskap i förening. Då de naturvetenskapliga intressena sattes i högsätet, hade denna åskådning om vetenskapens och konstens samverkan till följd, att inom tonkonsten de akustiska och mekaniska problemen vunno beaktande. Konstruktionen av nya instrument var föremål för alla musikintresserades uppmärksamhet.

Hand i hand med naturstudiet gick intresset för långt avlägsna länder, och forskningarna på dessa områden öppnade nya möjligheter ej blott för vetenskapen utan även för konsten. Frihetstiden blev en upplysningssträvandenas tid med stora pedagogiska intressen inom konstens alla grenar. Ej blott utöva en konst, utan tillika lära känna och förstå den blev tidens lösen. Vid sidan om den praktiska musikutövningen gick en strömning, där resonerandet, estetiserandet och teoretiserandet sattes i högsätet. En ohämmad glädje att experimentera, försöka sig på allt, finna på nya rön, nya vägar, behärskade alla. Det kom att ligga något av ungdomlig oro i tiden, intet blev fast utan allt flytande, rörligt. Vad som i dag var gott, var redan i morgon kastat åt sidan för något annat. Härmed följde även en böjelse för det ovanliga, det sensationella. Allt hade anspråk på den stora publikens intresse, blott ej det vardagliga.

Som en motvikt häremot begynte den lärda forskningen samla och ordna, det gamla fick ett visst kuriositetsintresse, blev själv en sensation, som även det kunde vinna beaktande.

Vi skola i det följande belysa några av dessa för frihetstiden karaktäristiska drag.