Hoppa till innehållet

Sida:Norlind Svensk musikhistoria 1918.djvu/141

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

132

känd för sitt goda spel. 1717 lät Roman fästa sig vid hertigens av Newcastle kapell. 1720 kallades han dock genom svenske ministern i London tillbaka till Sverige, s. å. som hans fader dog (12 febr.). Han tog sedan verksam del i all den officiella musik, som förekom vid hovet.

1725 komponerade han en festkantat för konungens födelsedag d. 17 april; 1726 en annan för drottningens födelsedag d. 23 jan.; nyårsdagen 1727 en “Cantata zu einer Taffel-Musik bey der Köngl. Taffel“; en särskild festmusik vid konungens återkomst från sina tyska arvländer den 13 nov. 1731; därjämte en kantat vid Ulrika Eleonoras födelsedag 23 jan. 1730. Tillika utgav han 1727 Sonate a flauto traverso, violone e cembalo med en dedikation till drottning Ulrika Eleonora, omfattande 12 sonater. En annan instrumentalmusik, dock endast i handskrift bevarad, skrev han vid 30-talets början för en “festin“ hos ryske ministern greve Golovin. Denna musik är en suite för stråkorkester i ej mindre än 45 satser.

1735 lämnade han hovkapellet i hovkapellisten Gustaf Wittes händer och for ånyo utrikes. Färden gick åter till England, sedan till Paris och därefter till Italien. Han dröjde först i Rom och Neapel, for sedan över Padua, Florens, Bologna, Venedig till Tyskland (Wien, München, Augsburg, Dresden, Berlin) och återkom i juni 1737 till Stockholm.

I kapellet synes han sedan ha varit mindre verksam. Redan 15 mars 1738 anställdes Petter Brandt som konsertmästare (första gången denna titel förekommer i Sverige) omedelbart under hovkapellmästaren. Överhandtagande sjukdom synes ha tvingat honom att åtminstone tidtals söka landet. 1744 inköpte