146
given d. 8 juli 1774 på rikssalen. Tillsammans med Uttini arrangerade och komponerade han musiken till skådespelet Birger Jarl och Mechtild, uppförd tillsammans med föregående stycke. Även arrangerade och komponerade han musiken till operabaletten Neptun och Amphitrite, uppf. d. 24 april 1775; komponerade slutligen större delen av operan Procris och Cephal uppf. första gången d. 8 jan. 1778. Förutom dessa större arbeten skrev Johnsen kammarmusikverk, häribland 2 symfonier för stråkinstrument (Upps. Bibl.), samt en del klavérkompositioner. Han utgav av trycket 1753 “24 Oder“. Som musikteoretiker var Johnsen även högt ansedd. En “Kort orgverks beskrivning“ utkom 1773 som bihang till Hülphers’ Historisk avhandling om musik och instrumenter. Han skrev även ett företal till nämnda bok och genomgick i detta de förnämsta musikteoretiska arbetena i Sverige och utlandet. För kyrkomusiken verkade han dessutom genom att utge en koralbok.
En samtida karaktäriserar Johnsens konstnärsskap på följande sätt: “Han var känd på sin tid för en av de grundligaste kontrapunktiker, som förvånade musikkännare med sina starka orgelfugor, dem han merendels oberedd spelade vid utgången ur kyrkan. Om han i sina fantasier och de få kompositioner vi av honom äga icke utmärkte sig för sårdeles smak, och ofta införde underliga infall, brokiga figurer och hårda tonledningar, visade han sig dock äga en originalitet, som ersatte åt snillet vad örat och känslan understundom tyckte sig sakna.“
En tredje mästare från Adolf Fredriks tid var Ferdinand Zellbell d. y. Han var son av organisten F. Zellbell d. ä. och född i aug. 1719. Han
