164
inrättandet av en teater. Furstens eget personliga intresse var således det för sakens utveckling bestämmande. Furstens egna kunskaper på området spelade givetvis även en stor roll. Lyckligtvis funnos sådana furstar mångenstädes i Europa. Intresse saknades nästan aldrig, kunskaper och smak i regel ej heller. Om därför även de minsta tyska småfurstendömen fingo stora, präktiga, lysande hovteatrar, var detta intet att förvåna sig över. Snarare kunde man förundra sig över, att så många större land saknade denna konungslighetens högsta prydnad. Och till dessa land hörde Sverige.
Såväl Fredrik I som Adolf Fredrik saknade energi och kraft att genomföra ett så stort företag som en stående teater. Den sistnämndes gemål Lovisa Ulrika, Fredrik den stores syster, saknade ej intresse för saken men förfogade ej över makten att genomdriva de nödvändiga medlen för företaget. Hennes son Gustaf hade emellertid av sin moder fått intresset i arv, och ett besök i Paris kort före tronbestigningen hade givit honom nödiga förkunskaper och omdöme i saken. Sedan han därför bestigit tronen, blev grundandet av en kunglig teater ett av hans första åtgöranden.
Man har velat framhäva konung Gustafs stora in-