166
opera comiquen stod den deklamatoriska franska hovoperan. Redan under 1770-talet uppgick emellertid denna i den reformerade opera serian.
Sverige ville gå en medelväg mellan alla dessa former. Man ville, för att tala med konung Gustafs förste teaterintendent, Ehrensvärd, “förena det lysande av franska operan med det intagande av den italienska. Sången tycktes förbehålla sig en italiensk stil, recitationerna en förenad smak, på en gång tjänliga till deklamationerna och icke hinderliga för aktionen samt le jeu du Theâtre.“
Konungen utkastade själv planen till den första operan Thetis och Pelée. Rådmannen Johan Wellander fick uppdraget att utarbeta texten, hovkapellmästaren Francesco Uttini att skriva musiken. Den 18 jan. 1773 skedde första uppförandet på det gamla Bollhuset. Verket kröntes med fullständig framgång. Ända till maj månad utfördes stycket under allt jämt lika lycka. Redan samma år uppsattes en ny opera, vars egentliga stomme utgjorde Händels Acis och Galathea. Texten till denna omarbetades helt och hållet; musiken försågs med en del inlagor komponerade av H. F. Johnsen samt andra in- och utländska mästare. Första uppförandet skedde d. 10 maj 1773. Även detta stycke blev mottaget med förtjusning och gavs intill april 1780 9 gånger. En tredje opera för år 1773 blev Glucks Orpheus och Eurydice, vilken uppfördes första gången d. 25 nov. och gavs även den 9 gånger till våren 1780. Införandet av Gluck på svensk scen mötte intet nämnvärt motstånd. Fem år efter Orpheus gjorde man även bekantskap med Glucks Iphigenie i Auliden, vilken uppfördes första gången d. 28 dec. 1778; 1781 följde Alceste; 1783 Iphigenie i
