168
gången även hans opera Athalie; 1777 d. 7 april uppfördes Uttinis Iphigenie, som till 1791 gavs 11 gånger. Dessutom skrev han tillsammans med Johnsen musiken till Birger Jarl och Mechtild 1774; författade även delvis musiken till baletten i Gustaf Adolf och Ebba Brahe 1788; tillsammans med Kraus komponerade han 1792 musiken till Oedipe. Även anlitades hans förmåga vid en del festliga tillfällen vid hovet. Så författade han en Prolog till Orpheus med anledning av hertig Karls förlovning d. 25 nov. 1773; för d. 13 juli 1774 skrev han en annan prolog till Silvie, föranledd av kronprinsens födelse; d. 28 dec. 1778 en till Iphigenie i Auliden med anledning av drottningens kyrkotagning. Utanför teatern komponerade han dessutom ett oratorium “La passione di Gesù Cristo Signor Nostro“, som uppfördes på riddarhuset d. 24 mars 1776. Uttini stod kvar som operaledare och hovkapellmästare till 1787, då han d. 24 febr. erhöll avsked med löfte att för livstiden bibehålla sin lön 877 rdr, 37 sk. 4 rst. banko. Han avled d. 25 okt. 1795.
Uttinis operor visade sig ej länge hållbara på scenen. Stilen var något för ålderdomlig. Redan innan sin död fick han höra klagomål häröver. Så skrev Stockholmsposten d. 12 mars 1791 med anledning av återupptagandet av hans opera Iphigenie: “Man hade törhända haft skäl att önska, det musiken till dessa körer i nuvarande stund varit mera lämpad till nuvarande smak, varit mindre lång, mera differentierad, högtidlig, stark uttrycksfull. Ty utan att på minsta sätt vilja förminska den heder, som kompositören i en annan tid tillkommit, lär man dock nödgas medgiva, att den stora välvning, som i dramatiska musiken sig senare tilldragit, vänt även hos oss både öra och omdöme till strängare fordringar." Vad som framför allt förorsakat detta
