Senare förnyades uppförandet 1859 och operan gavs sedan under loppet av ett år 12 gånger.
Samma år Naumanns första svenska opera Amphion uppfördes, ankom till Sverige ännu en annan tysk tonsättare Josef Martin Kraus. Han skulle likväl en längre tid vara fästad vid svenska huvudstaden. Sin största och mest betydande tonsättarverksamhet utvecklade han i Sverige och kan därför med skäl räknas bland de svenska mästarna. Som hovkapellmästare kom han även att taga verksam del i operans utveckling.
Kraus föddes i staden Miltenburg vid Main den 20 juni 1756. Efter fullbordade gymnasialstudier kom han 1773 till universitetet i Mainz för att ägna sig åt juridiska studier. Han fortsatte dessa sedan i Erfurt och Göttingen. Samtidigt hade han emellertid begynt flitigt studera musikteorien och gjort flera försök i komposition såväl i symfonistil som kyrkostil. År 1777 hade han även utgivit en skrift “Etwas von und über Musik“, vari han med skärpa klandrar musikteoretikern Forkels pedanteri. I Göttingen stiftade han även bekantskap med en svensk studerande, Karl Stridsberg, och på hans uppmaning lämnade Kraus våren 1778 Göttingen och begav sig till Stockholm, dit han anlände den 3 juni. Kraus hade i början svårt att göra sig gällande i de musikaliska kretsarna, men genom inflytelserika gynnare lyckades han slutligen få i uppdrag att komponera musiken till en opera av Kellgren: Proserpine. Operan gavs sommaren 1781 på Ulriksdal i konungens närvaro. Kraus lyckades genom denna opera så fullständigt vinna konungens bevågenhet, att han sedan den 23 juni s. å. fick kallelse till andre hovkapellmästare med en årlig lön av 500
