176
vilken ända till den 20 juni 1791 gavs 10 gånger. Operan hade redan d. 22 juli 1787 givits på Drottningholm. Vid dramatiska teaterns invigning d. 11 nov. 1793 uppfördes operan Alcides inträde i världen. D. 2 nov. 1795 uppförde han en Epilog till Lodoiska i anledning av Gustaf IV Adolfs förlovning. Slutligen skrev han operan Renaud, vilken d. 29 jan. 1801 gavs första gången och intill d. 16 dec. 1802 upplevde 11 uppföranden. Härmed äro alla hans egna operaverk nämnda. Inga av dem fingo någon större betydelse. I allmänhet utmärkte de sig för en något torr deklamatorisk stil, vilken ej kunde slå an på publiken.
Efter invigningen av den nya operabyggnaden 1782 hade uppförandet av teaterstycken någon tid fått fortgå ostört. Varje år uppsattes minst ett nytt stycke. 1787 blevo till och med 4 nya instuderade. Året därpå inträdde emellertid någon förslappning. Inga nya operor uppsattes, endast de gamla uppföras ännu för litet publikum. Under förmyndareregeringen fortgingo ännu teateruppförandena, men mera lamt än förut. Den förhärskande smaken var den franska komiska operans och Grètry, Monsigny och Dalayrac de oftast förekommande tonsättarna. Konung Gustaf IV Adolf visade under sina första regeringsår ett visst intresse för teatern och stod tämligen samvetsgrant på dess bästa. Snart inträdde likväl en förändring. De uppförda pjäserna sårade hans begrepp om konungavärdighetens helgd. Under åren 1808—1807 uppsattes därför ej mera än 3 nya arbeten. Ännu så länge fortforo teateranslagen att utbetalas. Den 27 sept. 1806 avlät konungen emellertid från Skåne en förklaring till teaterdirektören, att han, “till vinnandet av en betydlig besparing i sin handkassa, i nåder funnit för gott förklara, det stora operan komme att alldeles indragas samt nu
