kormästare, 54 korsångare, 33 korsångerskor, 2 repetitörer, 1 balettmästare, 3 förste och 2 andre dansörer, 4 koryféer, 28 figuranter, 28 figurantskor, 2 konsertmästare, 59 kapellister, 4 dekorationsmålare, 2 maskinister samt 2 lärare i sång, 7 i instrumentalmusik och 4 i dans vid de särskilda skolor, som funnos inrättade för elevers utbildning. Efter Gustaf III:s död minskades denna stat något. 1798, då minnesfesten över Kraus hölls, bestod orkestern och korstaten av vid pass 150 personer.
Av alla de sångförmågor, vilka framför allt bidrogo till Operans stora anseende, bör främst nämnas sångerskan Elisabeth Olin, f. Lillström. Hon föddes d. 8 dec. 1740 i Stockholm. Fadern var Peter Lillström, organist i Katarina församling och hovmusiker. Redan 7 år gammal uppträdde Elisabeth på Svenska skådeplatsen i operan Syrinx. Under 1760-talet var hon en högt ansedd sångerska vid Riddarhuskonserterna, och i början av 1770-talet gällde hon redan för landets bästa solosångerska. 1760 hade hon gift sig med dåvarande hovsekreteraren Gabriel Olin och drogs därigenom allt mer och mer ifrån det offentliga uppträdandet. Emellertid hade Gustaf IIT börjat med sina försök att grunda en svensk teater och behövde goda sångförmågor. Efter mycken tvekan lät nu fru Olin anmäla sig vid teatern. Hon var den första solist, som var vunnen, och gav ett gott exempel för de övriga sångförmågorna i staden. I invigningsoperan Thetis och Pelée hade hon Thetis’ roll, och bidrog genom sitt fulländande spel och sin sång i mycket till operans stora framgång. Av senare roller utförde hon Galatheas i “Acis och Galathea“. Athalies i Racines tragedi av samma namn, Zulmas i “Cora och Alonzo“ samt Iphigenies i “Iphigenie i Tauriden“.
