199
Samma år gav Hæffner ut ett klavérutdrag av hela “Iphigenie i Tauriden“. 1785 trycktes av Naumann 6 sonater och 6 arier ur hans opera “Elisa“ samt “Favoritpjeser ur Haydns symfonier lämpade för klavér av Åhlström“.
1789 övertogs nottryckeriet av Åhlström, och efter denna tid begynte Åhlströms verksamhet som kompositör att antaga större former. Redan första året begynte han att utgiva en periodisk musiktidskrift Musikaliskt Tidsfördriv, vilken fortsatte oavbrutet varje år att utgivas intill år 1834 (de sista åren efter utvidgad plan. Fr. o. m. 1790 till 1823 (tills. 18 bd) utgav han därjämte en särskild samling Skaldestycken satta i musik med poem av företrädesvis svenska skalder tonsatta av svenska musiker. I den förra samlingen medtogs sedan mestadels instrumentala stycken jämte utdrag ur operor, under det att den senare ägnadas uteslutande åt visan. De flesta av dessa den Lenngrenska kretsens dikter äro tonsatta av Åhlström själv (ej mindre än 154 sånger), de andra äro av Hæffner, K. Stenborg, Palm, Zander, I. Kraus m. fl.
Mest bekanta av Åhlströms egna sånger blevo: “Goda gosse glaset töm“, “Sörj ej den gryende dagen förut“, “Du med trängtande rop“. Nästan alla hans melodier till de Lenngrenska dikterna blevo populära. Genom sitt skarpa betonande av skön, uttrycksfull melodi blev Åhlström en av de viktigaste föregångarna till den nya riktning inom tonkonsten, som under förra hälften av 1800-talet blev den allenahärskande.
Även utom visan utövade Åhlström en rik verksamhet för svenska tonkonsten. För operan komponerade han musik till komedien Den bedragne Bacchus (uppf. d. 21⁄4 1789),
