208
serter i Stora Börssalen; för år 1794 var antalet 7, för åren 1795 och 1796 vardera 6 och för 1802 slutligen 4.
Av resande virtuoser gåvos ett stort antal konserter. Av utländska sångförmågor uppträdde med bifall bl. a.: sångaren Potenza från Köpenhamn (d. 2 och 7 juni 1772), italienaren Giov. Anzani, Teresia Passi, Camilla Passi, Geltrude Spisani (1772), fru Zeyer (1779), fru Amati (1798), bassångaren Apel (1807). Av utländska instrumentalkonstnärer: Harpspelaren Kneisler från Berlin (1773), violoncellisten Georg Rauppe från Hessen-Kassel (1773), violoncellisten J. B. Baumgärtner från Augsburg (1775), italienska violinisten Antonio Lolli (1778, 84, 92), tyska pantaleonvirtuosen Georg Noëlli (1779), tyska violinisten Benjamin Joncken (1779), danska harpspelaren Kirchhoff (1780), kontrabasisten J. Kämpfer (1782) m. fl.
Tiden för konserterna var vanligen kl. ½ 5 e. m. Stående priset utgjorde 6 dr. Konsertlokalen var under första tiden nästan uteslutande Riddarhussalen, sedermera tillkommo Börssalen och Stadshussalen. Under sommarmånaderna höllos konserterna vanligen i det fria. Orangeriet i Kungsträdgården var då den vanligaste konsertlokalen. Virtuoskonserterna fingo i början givas på Riddarhussalen utan särskilda betingelser. Den 26 nov. 1772 kungjorde emellertid ridderskapet och adeln, att endast de fingo uppträda på Riddarhuset, som erhållit Mus. Akad:s tillåtelse därtill. Det hade nämligen förekommit, att visselsolo i den sämsta gatgenren utförts.
De tonverk, som gåvos, voro av tämligen olika beskaffenhet. De förnämsta arbetena i kyrkomusik uppfördes vid de s. k. “Concerts spirituelles“. Här utfördes arbeten som Grauns “Jesu död“ (1782, 89, 95, 97, 99), Haydns “Skapelsen“ (1801), Hasses
