Hoppa till innehållet

Sida:Norlind Svensk musikhistoria 1918.djvu/22

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
13

som vad de sista tre instrumenten beträffar är oriktigt, då de ej voro kända i Europa förr än efter korstågens början, således först på 1100-talet. — Ännu ett instrument förekom tämligen allmänt under 1200- och 1300-talet, nämligen orgeln, men då ej ännu som kyrkoorgel, utan som bärbart handinstrument (portativ) och då i samband med världslig musikutövning. Det sammanställes därvid med nyssnämnda stränginstrument. — Som herdeinstrument avbildas säckpipan tidigt och synes ha varit ett ganska allmänt instrument.

Säckpipa.
Säckpipa.

Säckpipa.


Den väsentligaste förändringen i musikförhållandena på 1100-talet blev dock den, att yrkesmusiker framträdde. Under 1200-talet voro dessa i Norden icke stationära utan vandrade från land till land och hov till hov. De voro i början föraktade lösdrivare, vilka hade föga med ett ordnat samhälle att skaffa. De fingo också förvärva sig sitt uppehälle med allehanda cirkuskonster, såsom spjutkastningar, hunddanser, björndans m. m. Efter hand skilldes mellan bättre och sämre. De förra mottogos gärna hos konungar och fingo ofta rika gåvor. Även omtalas deras större skicklighet och den därav följande mera ansedda ställningen. Lagarna stodo dock emot dem, och deras rättslösa ställning gjorde det nödvändigt för dem att söka skydd i städerna, där de med 1300-talet efter hand blevo bofasta, bildade skrån liksom andra yrkesutövare och uppgingo i stadsväsendets trånga former med noga reglerad utbildning och till antalet ej flera än som oundgängligen kunde behövas för de fester, som förekommo i en stad.