och han söker liksom han att noga följa diktens deklamation och uttryck. Såsom sångpedagog av facket är hans melodigivning mera mjuk och smidig och saknar Crusells kärvhet och kantighet. I gengäld få hans melodier ett mera sentimentalt drag över sig, och de ha därför ej heller Crusells skarpa individuella prägel. Mest bekanta av hans sånger blevo: “Ungmön i lunden“, “Vyss, vyss“, “I fallets stund“, “Vore du ett ax“.
Nordblom var född i Uppsala d. 12 april 1788, där fadern var skräddare. Var först bestämd till köpman och sattes därför i handelslära i Stockholm 1803. Hans musikaliska böjelse fick likväl överhanden, och redan året därpå återvände han till Uppsala samt studerade nu flitigt musik under Hæffner. Från år 1808 uppehöll han sig genom att giva privatundervisning i musik, tills han d. 12 dec. 1814 utnämndes till dir. mus. vid gymnasiet i Gävle. Från denna befattning tog han avsked i sept. 1821 och flyttade sedan till Stockholm, där han följande år blev sånglärare vid Mus. Akad. och d. 30 nov. 1827 medlem av samma akademi; verkade här till 1833, då han på hösten utnämndes till Hæffners efterträdare som dir. mus. vid universitetet. Den 23 april 1835 blev han tillika domkyrkoorganist. 1846 flyttade han åter till Stockholm och upprättade där ett institut för sång. Död i Uppsala d. 25 dec. 1848.
Nordbloms första kompositioner “Sånger vid pianoforte“ utkommo i Uppsala 1818. Andra häften sånger följde åren 1821, 22, 26, 30, 40. Dessutom utgav han en “Lärobok i sång för lägre och högre undervisningsverk“ i tre kurser (Stockh. 1836, 37, 40), som antogs vid de flesta läroverk i riket. Även finnas flera orkesterkompositioner av Nordblom i handskrift förvarade, däribland musiken vid magisterpromotionerna 1836, 39, samt med.-dr.-promotionen 1837, en flöjtkonsert och en fagottkonsert.
