.jpg)
Franz Berwald
Franz Berwald var född i Stockholm 1796 och blev violinist i hovkapellet 1812; 1824—28 var han altviolist i hovkapellet; sistnämnda år reste han till Berlin, där hån kvarstannade till 1841, i början som musiker. 1835 upprättade han emellertid ett institut för ortopediskt gymnastik, vilket blev mycket besökt. Efter en kortare vistelse i Wien 1841—42 återvände han till Stockholm, där han i 4 år arbetade för förståelsen av sina större orkesterverk. Då det ändå ej gick att få fotfäste i huvudstaden, for han ånyo utrikes 1846 och vistades de tre följande åren än i Paris än i Wien än i sydtyska städer under ivriga bemödanden att få sina verk uppförda. Han var därefter någon tid disponent för Sandöverken i Norrland, sedan någon tid vid Sandviks glasbruk nära Stockholm. Dessemellan bodde han i huvudstaden. 1867 kallades han till lärare i komposition vid konservatoriet i Stockholm men dog året därpå.
Berwalds förbindelse med den svenska huvudstaden omfattar således närmast trenne perioder: ungdomstiden intill 1828, mannaåldern 1842—46 och ålderdomen efter 1850. Under ungdomstiden skrev han bl. a. en septett (för samma instrument som Beethovens septett), en tonmålning “Slaget vid Leipzig“ och musik till “Gustaf Vasa“. De impulser han från utlandet erhållit under denna tid, voro huvudsakligen från Beethoven och Weber. Redan i tonmålningen visade han en färgrikare
