var hon en högt uppburen oratoriesangerska. — En av 60- och 70-talets storheter var Signe Hebbe (f. 1837 pa Nasbyholm; utbildad i Paris). Hennes spel beundrades lika mycket som hennes röst. Som koloratursångerska var hon en av sin samtids allra främsta. Hon sjöng i Sthlm utan fast engagement pa 60- och 70-talet, där hennes bästa roller voro: Alice i “Afrikanskan“, Valentine I “Hugenotterna“. Violetta, Mignon, Judinnan, Lisa, Lalla Roukh, Margareta i “Faust“ m. fl. 1877 öppnade hon en skola i plastik, sång och scenisk instruktion i huvudstaden. — Fredrika Stenhammar (f. Andrée, 1836—1880) tillhörde även kungliga scenens allra främsta på 60- och 70-talet; var engagerad vid kungl. teatern 1855—57 och fran 1859 till sin död. Till hennes glansroller hörde: Elsa, Elisabeth, Margareta, Agatha, Senta, Irene, Alice, Violetta, Donna Anna m. fl. Hon var även en högst betydande sångpedagog och utbildade flera av den följande tidsalderns bästa sångförmågor.
Av manliga sångarkrafter märkas: Oscar Arnoldson (f. 1830 i Sthlm, † i Karlsbad 1881; vid kungl. teatern 1859—81), vilken var sin tids främsta sångarkraft. Hans främsta roller voro: Faust, Max, Fra Diavolo, Robert, Almaviva i “Barberaren“, Tamino. Han sammanställes som sångförmåga på sin tid med Michaëli. — Fritz Arlberg (f. 1830 i Leksand, † 1896 i Kristiania; 1858—74 vid kungl. teatern; efter 1883 verkande som lärare) hade en mjuk och böjlig, valutbildad röst. Han ansågs vara lika god sångare som skadespelare. Som pedagog ägde han högt anseende. Av hans roller märkas: Don Juan, Hans Heiling, Telramund, Holländaren, Valentin, Czar Peter i Lortzings opera m. fl. —
