Bizets Pärlfiskarne 1913 och Rabauds Marouf 1915. — Italienarna ha även blivit väl mottagna i huvudstaden. Av Verdis senare operor uppfördes Aïda 1880, Otello 1890 och Falstaff 1896. Verismen kom även nästan omedelbart till Stockholm: Mascagnis På Sicilien redan 1890 (urpremiären i Rom s. å.), Leoncavallos Pajazzo 1893 (urpr. 1892). Mascagnis Vännen Fritz hade sin svenska premiär 1895. Puccini hördes även strax med glädje i Sverige: Bohème 1901, Tosca 1904, Madame Butterfly 1908.
Den tyska Wagnerstilens förkämpar ha däremot haft mera svårt att komma fram i Sverige, och av de få som presenterats, ha endast några kunnat hålla sig. Till de sistnämnda höra Humperdincks Hans och Greta 1895, Kinzls Evangeliemannen 1905, D’Alberts Låglandet 1908 (Izeül 1910). Av de andra till tyska skolan hörande kunna nämnas: Wolf-Ferraris Nyfikna fruar 1907, Susannas hemlighet 1911 och Madonnans juvelsmycke 1913, Goldmarks Syrsan på härden 1897, Leo Blechs Förseglad 1910. Den säkerligen betydelsefullaste premiären av den moderna tyska skolan var Richard Strauss’ Salome 1908. — Ryska skolan har representerats av Tschaikowskys Jolantha 1893, Eugen Onegin 1903 och Spader dam 1909 samt Moussorgskijs Boris Godunow 1911. — Danska operan har slutligen representerats av Lange-Müllers Spanska studenter 1884 och Aug. Ennas Häxan 1894.
Den svenska produktionen har under de gångna sista decennierna varit rätt blygsam. Under 80-talet låg ännu Hallströmstämningen i luften och sagospelen lockade ännu med en eller annan premiär. Dock förmärktes efterhand ett allt svagare intresse för. denna musik. I stället längtade man efter de
