Hoppa till innehållet

Sida:Norlind Svensk musikhistoria 1918.djvu/333

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

324

Gunnlögs saga, Rokoko m. m.; redigerade Glucks Orpheus.

Mus. akad:s konservatorium har arbetat efter samma plan som förut och efter hand utvidgat sin verksamhet. Jämte denna anstalt har huvudstaden fått flera andra musikpedagogiska institut. De främsta av dessa äro: Richard Anderssons musikskola, grundad 1885, Stockholms musikinstitut (grundat av S. Carlheim-Gyllensköld 1889), Sven Kjellströms samt Gerda von Sydows musikinstitut, Agnes Ekholms sångskola, Hedvig Atterbom-Svenssons musikskola, Karl Nygrens sånginstitut m. fl.

Inom musikteorien har endast föga producerats under perioden. A. Bergenson (1848-1914) utgav en Harmonilära 1899 (3:dje uppl. 1910), Musiklära 1903, Kyrkotonarternas praktiska användning 1906, Musikens första grunder 1908. L. Aug. Lundh (1838—1913) utgav en harmonilära, som 1903 nådde till 3:dje upplagan. Alfred Berg (f. 1857, univ.-kapellm. i Lund sedan 1897) översatte Jadassohns Lärobok i enkla, dubbla, tre- och fyr- dubbla kontrapunkten 1901.

Inom sångpedagogiken har rått något större livaktighet. Frits Arlberg utgav Försök till naturlig och förnuftig grundläggning av tonbildningsläran 1891. Algot Lange (1850—1904): Om sång 1898; L. Aug. Lundh en i Wien 1873 prisbelönt Tonträffningslära, Ny tonträffningskurs, Övningar i primavistasång. Olof Holmberg (f. 1871) utgav 1907—10 Kyrkomusik o. Skolsång samt har med stort nit arbetat för formelmetoden inom sången; uppfann en nottavla avseende att lämna åskådlighet vid bildandet av skalor. — I huvudstaden har Anna Bergström-Simonsson (f. 1858) arbetat