46
Johans död inträdde ett hastigt omslag. Den katolska reaktionen följdes av en ny kalvinistisk strömning, utgående från konung Karl IX. Första steget var Liturgiens förklarande för katolsk villfarelse. Konungen sökte emellertid att genomdriva en ny kyrkoordnings utarbetande på kalvinistisk grundval. Då detta ej lyckades, författade han själv år 1602 en kyrkoordning för hovförsamlingen. Snart måste likväl denna indragas, och en kommitté tillsättas för utarbetandet av en ny gudstjänstordning, vilken 1611 antogs och 1614 utkom i tryck. Med denna var reformationstidens ordning för gudstjänsten definitivt bestämd. Introitus- och Gradualantifonen kunde fortfarande sjungas, men anvisning lämnades till några svenska psalmer, som lämpligast skulle kunna utföras i stället. I Laudamus’ plats föreslogs för första gång “Allenaste Gud i himmelrikt“. Angående psalmen före predikan skedde närmare bestämmelser. Gudstjänstens avslutning blev först nu en sjungen psalm. Förutom den vanliga ordningen, då nattvard hölls, upptog handboken även en annan förkortad, i det fall inga nattvardsgäster infunno sig.
Den utveckling, som svenska kyrkomusiken under reformationstiden genomgått, var härmed avslutad. På dess första stadium var musiken så gott som inskränkt till Ordinarium missæ. Därefter följde motrörelsen, då Gradualet återinsattes i sin rätt dock under inskränktare former. Tredje steget var den tyskprotestantiska psalmsångens införande vid sidan av medeltidsformerna, och slutligen sista stadiet, då tyngdpunkten förlades till lutherska koralen. Av betydelse för musikens utveckling var latinska och svenska språkets förhållande till varandra. I första kyrkoordningen av 1531 var stor vikt lagd på, att svenska språket användes. Redan i upplagan 1541 återinsattes latinet vid sidan av svenskan. En naturlig
