Sida:Norlind Svensk musikhistoria 1918.djvu/77

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

68

rang. Konung Gustaf älskade själv lutan synnerligen högt och övade sig därpå varje afton. 1532 omtalas två italienska lutenister “Store Jeronimo“ och “Lille Jeronimo“. 1542 omtalas tre lutspelare, Jeronimus, Niclas och Cornelius. Den sistnämnde synes ha stått konungen mycket nära. Han nämnes såsom hovmusiker 1536—44. 1541 kallade konungen till sig från Danzig en lutspelare vid namn Nils Hoffman. Studenten Henrik Stråbuck fick år 1555 av konungen i uppdrag att köpa lutor för hans kunglig majestäts behov.

Jämte lutspelarna träffa vi särskilt ofta organisterna hos konungen. En av dem vid namn Lars steg ända till kammarrådsvärdighet. Vi finna honom som sådan år 1544. Redan år 1547 föll han i onåd och avlägsnades 1549 till Uppsala. Av andra orgelspelets utövare omtalas 1527 Hans organista, 1536 Jakob, samtidigt orgelspelare och orgelbyggare. 1541 erhöll en viss Mats organista ett prebendegods i Östergötland. Bland övriga instrumentister nämnes på 1540-talet italienaren Thomas, vilken 1564 blev kunglig sekreterare hos Erik XIV. En symfonispelare Vilhelm Gorterus omtalas hos konungen 1559.

Konung Gustaf lät sina instrumentister varje dag spela för sig till dans. Per Brahe berättar härom: “Var dag efter middagen var en timme förordnad, när alla herremän måtte komma på danssalen. Där kom då hovmästarinnan med fruntimret [hovets damer], och konungens spelmän lekte dansen för dem.“

Som ett litet exempel på, hur hovmusiken lät representera sig vid en stor hovfest vilja vi här meddela några utdrag ur ceremoniellet vid konung Gustafs tredje bröllop 1552, vilket ägde rum i Vadstena.