tid träffa vi uppteckningar av sådana. Talrikast äro de i en notbok från 1595 (Tyska kyrkans bibl. nr 32). Sigismunds polske lutspelare Diomedes blev i Sverige särskilt omtyckt. I ovannämnda notbok av 1595 förekomma flera av hans kompositioner. Med Sigismund följde från Polen ett stort antal polska musici, vilka blevo av en viss betydelse för svenska tonkonsten. Främst bland dessa må nämnas Fabius Quadrantinus, som i tryck utgav Psalmodiæ VII, samt P. Laterna, som låtit trycka Cithara vel Decachordon spirituale. Vid de stora nattskärmytslingarna 1593 omkom bland andra en polsk musiker vid namn Suca. Under kröningsfestligheterna i Uppsala förekom även musik. Strax efter den högtidliga kröningsakten, då konungen satt på tronen, “sjöngo discantores, orglar och trumpeter spelade, så att det var en lust att höra“. År 1598, då den allmänna bitterheten mot Sigismund var störst, förövades även våld mot konungens polska musikanter.
Under Karl IX:s regering stod musiken fortfarande i anseende, ehuru musikanternas antal var något mindre än förut. I likhet med sina bröder var Karl musikaliskt bildad samt spelade flera instrument. Redan år 1562 hade han köpt en fiddla av en viss Hieronymus, samt samma år erhållit undervisning på instrumentet av fiddlaren Herkules. Även på lutan ägde konungen skicklighet. Mest framstående av konungens musiker var Torstenius Johannes Rhyarander. Han tyckes ha intagit en värdighet av kapellmästare. De biografiska uppgifterna om honom äro få. I upplagan av Davids psalmer 1602 säges han vara från Småland. En del Torstenius tillhöriga notböcker äro till vår tid be-
