80
den, där de sedan vunno en god och aktad ställning.
Detta franska hovliv stod särskilt högt i anseende i Stockholm under drottning Kristinas tid och föll med hennes tronavsägelse och bortresa till södern. Under Karl Gustaf uppehöllos dock delvis de gamla traditionerna, så mycket mera som dessa år hade att uppvisa än högre maktutveckling åt landet. Med konungens hastiga död föllo dock alla stolta drömmar om ett storvälde, och landet måste åter tänka på att bli sig självt, att sammanhålla det redan förvärvade, att fördjupa och utveckla det vunna.
Stormaktstidens musikaliska kulturliv låter dela sig i tre naturliga utvecklingsperioder: den ena omfattande Kristinas och Karl Gustafs regeringsår eller i stort sett 30 år 1630—1660; den andra omfattande Karl XI:s regering eller även den omkring 30 år 1660—1690 och slutligen en tredje omfattande Karl XII:s minderårighet och regeringsår, alltså även denna i runt tal 30 år 1690—1720. Alla dessa tre perioder ha sina speciella karaktärsdrag, vilka betingas dels av de regerande furstarnas egna personligheter dels av de utländska strömningarna. I musikaliskt hänseende stod i spetsen för hovmusiken under varje period ett särskilt ledarenamn: under första perioden Andreas Düben d. ä., under andra perioden dennes son Gustaf Düben och under tredje perioden åter dennes son Andreas Düben d. y. En skildring av dessa tre perioder innebär således samtidigt en teckning av dessa tre ledares verksamhet till svenska musikens fromma.
Redan under Gustaf Adolfs regering blev hovmusiken ordnad efter utländskt mönster. Då emellertid fullt regelbundna meddelanden i hovstaten
