Sida:Norlind Wagner 1923.djvu/102

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

100

skapens band, kränkt en annans hustru och begått blodskam. Wotan vill göra undanflykter men måste till sist lova seger åt Hunding. Brynhilda skall utföra uppdraget. Siegmund och Sieglinde komma och slå sig trötta ned. Hunding följer efter för att hämnas sin kränkta ära. I striden mellan Siegmund och Hunding hjälper Brynhilda, mot Wotans befallning, Siegmund. Wotan kommer vred och splittrar Siegmunds lans, så att han försvarslös faller. — Brynhilda befaller, att Sieglinde skall föras långt bort till jättarnas värld, där Fafner vaktar sitt guld och gudarna aldrig komma. Brynhilda sänkes i sömn på ett fjäll som straff för sin olydnad. Den förste som kommer skall äga henne. Wotan lovar dock att omge henne med en eld, så att endast den hjälte, som ej lärt fruktan, skall nå fram till hennes viloläger.

Sigfrid — Siegmund och Sieglindes son — bor nära Fafner hos den välförfarne smeden Mime — Alberiks broder. Ett brutet svärd hade hans moder lämnat i arv. Den som kunde smida det nytt, skulle bli segersäll, men endast den som aldrig lärt frukta skulle lyckas. Mime får veta det av Wotan-vandraren, när han mäter sig med den väldige vise i gåtor. »Ditt huvud väl håll i förvar! Förfallet är det åt den, som sig fruktan aldrig lärt.» Sigfrid kommer, smider svärdet, då intet kan injaga honom någon fruktan. Mime uppmanar honom sedan att döda Fafner. »Varder av striden han trött, för hans törst jag reder en dryck.» Sedan Sigfrid ge-