12
för skolan. Vid denna tid framträdde flera av hans karaktärsdrag. Så till exempel hade han stor lust för allt som krävde en hård vilja och ett käckt modigt väsen. Det kunde ibland slå över till obehagliga pojkstreck — »varenda dag blir ett bakstycke av Richards byxor hängande på staketet», heter det i ett brev —, men han blev aldrig trotsig vid förmaningar utan tvärtom mycket lätt ångerköpt. Känslig, som han var, grät han för det allra minsta och måste därför behandlas med stor försiktighet. Han hade alltid en stor medömkan med djurs lidanden och älskade särskilt hundar.
Mitt i denna sorglösa tillvaro träffades han av ett hårt slag — hans innerligt älskade styvfader dog 1821. Då han låg sjuk, hade Richard spelat piano för att förströ honom, och denne hade då sagt till sin hustru: »Skulle han kanske ha talang för musik?» Modern förmådde dock ej att göra något för hans utbildning i denna riktning, utan i samråd med sin äldsta dotter Rosalie, som nu hade en god och tryggad anställning, beslöts att låta honom (1822) få inträda i det ansedda gymnasiet »Kreuzschule». Sin moder och sin syster älskade han med en nästan svärmisk beundran, och båda vedergällde honom hans tillgivenhet genom allt vidsträcktare hjälpsamhet och offervillighet samt även allt större fördragsamhet med hans små svagheter och säregenheter. Han blev ej så litet bortskämd under de två ömmande kvinnornas alltför lena hand. För moderns kärleksfulla omvårdnad
