Hoppa till innehållet

Sida:Norlind Wagner 1923.djvu/32

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

30

stämmelse med sin nya värdighet som »världsman». Han trånade och suckade ej utan skämtade och skrattade för allt, ville ej alls veta av något allvarligt samtal och bar sig åt som en ung segervan kavaljer. Hans fria obesvärade sätt renderade honom till och med en omfamning och kyss av själva Jenny, och därmed hade han ju fått bekräftelse på, huru flickor helst ville, att en ung man borde vara.

I Leipzig hade han med stolthet lagt fram det tre band tjocka partituret till »Die Feen» för sin moder och syster Rosalie, och denna senare gjorde nu allt för att få verket antaget vid operan i Leipzig. Kapellmästaren ville ej gärna taga risken med den stora och i solisthänseende rätt svåra operan — den krävde nämligen ej mindre än fem sopraner, tre tenorer, därav en buffo-tenor, en bariton och fyra basar, därav en buffobas. Av en händelse fick kapellmästaren en anhållan om att ställa om en musikdirektör till teatern i Magdeburg och för att med ett slag bli av med en besvärlig och påträngande kompositör rekommenderade han Wagner, som också fick platsen.

Ett nytt operaprojekt sysselsatte honom nu. Efter Shakespeares »Lika för lika» utarbetade han sin text »Das Liebesverbot». Ämnet var i överensstämmelse med hans nya riktning. En ung man har på grund av en sträng lag blivit dömd till döden, och hans syster, som är novis i ett kloster, har vänt sig till domaren för att bedja om nåd för